Senaste
NOVEMBER
Det här är Simba. Han är en sexårig kille som gillar att vara i skogen och bara springa fritt. Simba bor i en villa med stor trädgård, och här bor även matte, husse och lillhusse. Hans långa namn är Simba Stjernsnabb.
Biewer terrier, så heter rasen. Känns inte det namnet igen? Det är inte så konstigt, för biewer terriern är rätt ovanlig. Dels så är det en relativt ny hundras, den har bara funnits sedan 1970-talet och dels så är antalet individer inte heller så stort. Rasen kommer från Tyskland och har sitt ursprung från yorkshireterriern. Idag är biewer terrier en godkänd hundras i Sverige och flera andra länder, men den är inte en godkänd av FCI.
Och nog sjutton är det en liten vovve, mankhöjden bör vara 18 - 28 cm och med kroppsvikt på sisådär 1,8 - 3,6 kg. Men precis som många andra små hundraser, så är det här rätt mycket hund i varje kvadratmillimteter. Rasen beskrivs som lättlärd och samtidigt envis. Pälsen är både mjuk och lång och kräver en hel del pälsvård med borstning och badning. Biewer terriern vill gärna vara med sin familj och hänger med på såväl långpromenader som olika typer av aktiviteter. Men även soffhäng gillar en biewer terrier.
Just Simba, han har varit sprungit Matfors Dogathlon, ett K9 biathlon-lopp på fem kilometer. Där handlade det om att tillsammans med sin förare simma, klättra, krypa och ta sig under, igenom och över olika hinder. Och allt gjorde Simba med glatt humör.
På tal om glatt humör: "När jag är glad så vill jag småbita i min förare skosnören" berättar Simba fnissande och fortsätter "och samtidigt som jag gör det så ljudar jag och låter som om jag är en superstor hund".
Söta Simba gillar godis. "Min favoritbelöning är korv" säger han och berättar vidare att "favoitleksaken är bollar av alla storlekar. Allra helst en boll som jag kan nicka". Och det är just för en boll som Simba varit fotomodell för oss på Hansesgården.
"Det jag ser fram emot mest varje dag är när jag får mitt tuggben klockan 19,30. Men jag försöker förstås få benet lite tidigare. Jag har min plan klar. Jag jobbar med en människa i taget. Börjar med husse, om det inte funkar så går jag till matte. Jag ställer mig framför ben-skåpet med en bestämd blick samtidigt som jag gör piruetter. Och ibland så försöker jag få två ben samma dag, och vet du, emellanåt så funkar det" avslutar den här lilla gulliga vovven vår intervju.
Biewer terrier, så heter rasen. Känns inte det namnet igen? Det är inte så konstigt, för biewer terriern är rätt ovanlig. Dels så är det en relativt ny hundras, den har bara funnits sedan 1970-talet och dels så är antalet individer inte heller så stort. Rasen kommer från Tyskland och har sitt ursprung från yorkshireterriern. Idag är biewer terrier en godkänd hundras i Sverige och flera andra länder, men den är inte en godkänd av FCI.
Och nog sjutton är det en liten vovve, mankhöjden bör vara 18 - 28 cm och med kroppsvikt på sisådär 1,8 - 3,6 kg. Men precis som många andra små hundraser, så är det här rätt mycket hund i varje kvadratmillimteter. Rasen beskrivs som lättlärd och samtidigt envis. Pälsen är både mjuk och lång och kräver en hel del pälsvård med borstning och badning. Biewer terriern vill gärna vara med sin familj och hänger med på såväl långpromenader som olika typer av aktiviteter. Men även soffhäng gillar en biewer terrier.
Just Simba, han har varit sprungit Matfors Dogathlon, ett K9 biathlon-lopp på fem kilometer. Där handlade det om att tillsammans med sin förare simma, klättra, krypa och ta sig under, igenom och över olika hinder. Och allt gjorde Simba med glatt humör.
På tal om glatt humör: "När jag är glad så vill jag småbita i min förare skosnören" berättar Simba fnissande och fortsätter "och samtidigt som jag gör det så ljudar jag och låter som om jag är en superstor hund".
Söta Simba gillar godis. "Min favoritbelöning är korv" säger han och berättar vidare att "favoitleksaken är bollar av alla storlekar. Allra helst en boll som jag kan nicka". Och det är just för en boll som Simba varit fotomodell för oss på Hansesgården.
"Det jag ser fram emot mest varje dag är när jag får mitt tuggben klockan 19,30. Men jag försöker förstås få benet lite tidigare. Jag har min plan klar. Jag jobbar med en människa i taget. Börjar med husse, om det inte funkar så går jag till matte. Jag ställer mig framför ben-skåpet med en bestämd blick samtidigt som jag gör piruetter. Och ibland så försöker jag få två ben samma dag, och vet du, emellanåt så funkar det" avslutar den här lilla gulliga vovven vår intervju.
 |
 |
