Senaste
JANUARI
Årets första månadshund heter Higher and Higher Rambling Rose, men lystrar mest till Zibelle. Januari är hennes födelsemånad och den här gången fyller fröken 12 år. Denna tolvåring är av rasen irländsk röd setter.
Precis som namnet antyder har hundrasen sitt ursprung på Irland. Under 1700-talet blev settern populär på den gröna ön där den tränades till att bli en apporterande fågelhund, som skulle leta reda på skjutna fåglar och apportera tillbaka till föraren. Mot slutet av 1800-talet började settern att spridas utanför Irland och de första settrarna kom till Sverige under 1910-talet. Den irländska settern finns i två olika varianter; irländsk röd setter samt irländsk röd och vit setter. Skillnaden mellan de två är inte speciellt stor, främst handlar det om pälsfärgen. I Sverige finns det idag mer än 3000 röda settrar jämfört med strax över 100 rödvita.
Många fastnar för setterns vackra utseende, men det här är även en duktig jakthund. Den irländska kennelklubben ställer krav på att rasen ska klara fältprov, vilket gör att dess ursprungliga egenskaper fortfarande premieras. Så här beskriver SKK rasen: "Irländsk röd setter har mycket stor energi och jaktlust. Typiskt för rasen är att inomhus vara lugn och behaglig för att utomhus förvandlas till ett intensivt energiknippe. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust, kan dess behagliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem."
Zibelle bor i norra Norrland och hon berättar att "Jag bor på en gård på landet med matte och husse. Här bor även lillasyster Cayenne som också är en irländsk röd setter och den röda katten Zimba. På vår gård finns också två hästar jag trivs att vara kring."
"När vi tränar rallylydnad så vill jag helst ha mjukt godis som belöning" berättar Zibelle och fortsätter "jag tränar också lite nosework". Tolvåringen berättar att hon gillar att träna på pallar och på olika sorters balansbollar/kuddar. "Min favoritleksak är en pipande räv" säger Zibelle och i samma andetag så fortsätter hon "allra allra bäst gillar jag att få springa omkring i skogen eller få gå viltspår."
"På kvällen sätter jag mig ibland i hallen och strar på dörren till skrubben, där det finns hundgoids och tuggben. Matte och husse blir då lurad och tror att jag behöver gå ut eftersom jag sitter där i hallen. Men det ju inte det jag vill" berättar Zibelle.
Precis som namnet antyder har hundrasen sitt ursprung på Irland. Under 1700-talet blev settern populär på den gröna ön där den tränades till att bli en apporterande fågelhund, som skulle leta reda på skjutna fåglar och apportera tillbaka till föraren. Mot slutet av 1800-talet började settern att spridas utanför Irland och de första settrarna kom till Sverige under 1910-talet. Den irländska settern finns i två olika varianter; irländsk röd setter samt irländsk röd och vit setter. Skillnaden mellan de två är inte speciellt stor, främst handlar det om pälsfärgen. I Sverige finns det idag mer än 3000 röda settrar jämfört med strax över 100 rödvita.
Många fastnar för setterns vackra utseende, men det här är även en duktig jakthund. Den irländska kennelklubben ställer krav på att rasen ska klara fältprov, vilket gör att dess ursprungliga egenskaper fortfarande premieras. Så här beskriver SKK rasen: "Irländsk röd setter har mycket stor energi och jaktlust. Typiskt för rasen är att inomhus vara lugn och behaglig för att utomhus förvandlas till ett intensivt energiknippe. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust, kan dess behagliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem."
Zibelle bor i norra Norrland och hon berättar att "Jag bor på en gård på landet med matte och husse. Här bor även lillasyster Cayenne som också är en irländsk röd setter och den röda katten Zimba. På vår gård finns också två hästar jag trivs att vara kring."
"När vi tränar rallylydnad så vill jag helst ha mjukt godis som belöning" berättar Zibelle och fortsätter "jag tränar också lite nosework". Tolvåringen berättar att hon gillar att träna på pallar och på olika sorters balansbollar/kuddar. "Min favoritleksak är en pipande räv" säger Zibelle och i samma andetag så fortsätter hon "allra allra bäst gillar jag att få springa omkring i skogen eller få gå viltspår."
"På kvällen sätter jag mig ibland i hallen och strar på dörren till skrubben, där det finns hundgoids och tuggben. Matte och husse blir då lurad och tror att jag behöver gå ut eftersom jag sitter där i hallen. Men det ju inte det jag vill" berättar Zibelle.
 |
 |
