Senaste
AUGUSTI
Säg hej till Sune. Denna herre är elva år gammal och av rasen portugisisk vattenhund. Hans fullständiga namn är Waterpassion´s Eastsea Enjoy och det låter väl som en namn som passar en vattenhund.
Det är kanske inte oväntat att hundrasen kommer från Portugal, även om den tros ha kommit till landet från inre delarna av Asien. Portisen sägs ha funnits i flera hundra år. Historiskt användes den portugisiska vattenhunden som följeslagare till fiskaren. Hunden hoppade i vattnet för att ta upp fisk eller redskap som föll överbord och den kunde även dyka ner i vattnet om det krävdes. Men vovven användes också som vakthund för att hålla koll på både båt och ägodelar. För att kunna vara en bra simmare har hunden simhud mellan tårna och den simhuden finns kvar även på dagens hundar.
Allt eftersom fisket utvecklades så försvann behovet av hundar på fiskebåtarna, vilket ledde till att rasen minskade i antal. Under 1960-70-tal fanns det färre än 20 individer kvar i världen och rasen var nästan utrotad, men genom noggrann och medveten avel ökade antalet individer igen. År 1980 kom den första portugiska vattenhunden till Sverige.
Så hur är då en portis? Rasklubben beskriver det så här: En medelstor hund som gärna driver både med sig själva och med andra. Det är ingen skällig ras, men ofta ljudlig och hälsar gärna med såväl visslingar, pip och morrljud. Portisen kan upplevas som ganska egensinnig om den vill det, men det är väl också ganska logiskt med tanke på sin historia som en arbetshund som ska utföra sina uppgifter utan kommando.
Och det där med att ljuda, det stämmer bra på vår månads hund. Matte beskriver det så här: Att ha en portis är att ha en clown i sitt liv. Sune älskar att hitta på saker och att se familjen skratta åt honom. När husse eller matte kommer hem, sätter han igång sin härliga sång, i olika tonarter, blandat av yl. Det är hans lyckosång. Dock trodde vår närmaste granne att Sune skrek av smärta ofta.
Sune bor tillsammans med husse och matte i en villa i ett lugnt område nära naturen. I familjen finns också den fyrbenta brorsan Sixten som är en treårig miniature american shepherd.
"När det gäller belöning så finns det ingenting som slår godis! Visst det är kul att gosa och leka, men är bättre än godis" berättar Sune. Han fortsätter "jag älskar mjukisdjur, så fort jag får ett nytt, ser jag till att operera ut hjärtat som gör att mjukisdjuret piper. När det är gjort kan jag i lugn och ro leka och snutta med gosedjuret."
Matte berättar att Sune älskar sin familj och skulle lätt få en medalj på ett mästerskap i att gosa. "Jag kan inte vara tillräckligt nära" inflikar Sune. Hela nätter ligger han i samma säng som matte, och han kan vakna av att känna sig så ensam mitt i natten. Då upptäcker han att han ligger vid mattes fötter och snabbt ser han till att lägga sig nära igen. Det får gärna finnas några kuddar där "prinsen" ska ligga, berättar matte, kuddar är nästan ett måste under hans huvud.
Sune har tränat nosework sedan han var liten och var fantastisk duktig. Men tävla däremot är inte inte den här portisens grej. Matte berättar att Sune kunde felmarkera för att snabbt få komma därifrån. Så i stället blev det tävlingar i freestyle/HtM i några år. Men till slut förstod matte att Sune inte vill ha några åskådare när han dansade. "Jag vill göra aktiviteter utan publik", förklarar Sune.
"Andra grejer som är roligt att göra är att gräva och äta jord, rötter och lera. Det är knepigt att matte inte blir så glad när gräsmattan är full med gropar eller när min käft är alldeles full av härlig jord" fnissar Sune.
"Och det finns mer saker som jag gillar som olika typer av djurbajs", berättar Sune och fortsätter sedan "och det är även fantastiskt att rulla sig i skog och mark även om det ibland kan ta timmar att få bort naturen från pälsen. Husse och matte gillar inte heller den starka jaktlusten, knepigt. Allt vilt och katter skulle ju vara jättekul att få jaga!"
"Jag ogillar verkligen att bada. Om det är mycket varmt kan jag gå ner med benen i vattnet. Men då mest för att dricka. Matte säger att det står i min stamtavla att jag är en vattenhund. Men det känns helt orimligt och matte har aldrig sett mig simma. Och en gång var jag på en brygga med husse. Då råkade jag ramla i. Jag simmade fort som attans till stranden. Och efter det bestämde jag mig för aldrig mer bada!" berättar Sune och ryser av minnet.
Vill du också se mer av Sune, så kolla in hans instagramkonto.
Det är kanske inte oväntat att hundrasen kommer från Portugal, även om den tros ha kommit till landet från inre delarna av Asien. Portisen sägs ha funnits i flera hundra år. Historiskt användes den portugisiska vattenhunden som följeslagare till fiskaren. Hunden hoppade i vattnet för att ta upp fisk eller redskap som föll överbord och den kunde även dyka ner i vattnet om det krävdes. Men vovven användes också som vakthund för att hålla koll på både båt och ägodelar. För att kunna vara en bra simmare har hunden simhud mellan tårna och den simhuden finns kvar även på dagens hundar.
Allt eftersom fisket utvecklades så försvann behovet av hundar på fiskebåtarna, vilket ledde till att rasen minskade i antal. Under 1960-70-tal fanns det färre än 20 individer kvar i världen och rasen var nästan utrotad, men genom noggrann och medveten avel ökade antalet individer igen. År 1980 kom den första portugiska vattenhunden till Sverige.
Så hur är då en portis? Rasklubben beskriver det så här: En medelstor hund som gärna driver både med sig själva och med andra. Det är ingen skällig ras, men ofta ljudlig och hälsar gärna med såväl visslingar, pip och morrljud. Portisen kan upplevas som ganska egensinnig om den vill det, men det är väl också ganska logiskt med tanke på sin historia som en arbetshund som ska utföra sina uppgifter utan kommando.
Och det där med att ljuda, det stämmer bra på vår månads hund. Matte beskriver det så här: Att ha en portis är att ha en clown i sitt liv. Sune älskar att hitta på saker och att se familjen skratta åt honom. När husse eller matte kommer hem, sätter han igång sin härliga sång, i olika tonarter, blandat av yl. Det är hans lyckosång. Dock trodde vår närmaste granne att Sune skrek av smärta ofta.
Sune bor tillsammans med husse och matte i en villa i ett lugnt område nära naturen. I familjen finns också den fyrbenta brorsan Sixten som är en treårig miniature american shepherd.
"När det gäller belöning så finns det ingenting som slår godis! Visst det är kul att gosa och leka, men är bättre än godis" berättar Sune. Han fortsätter "jag älskar mjukisdjur, så fort jag får ett nytt, ser jag till att operera ut hjärtat som gör att mjukisdjuret piper. När det är gjort kan jag i lugn och ro leka och snutta med gosedjuret."
Matte berättar att Sune älskar sin familj och skulle lätt få en medalj på ett mästerskap i att gosa. "Jag kan inte vara tillräckligt nära" inflikar Sune. Hela nätter ligger han i samma säng som matte, och han kan vakna av att känna sig så ensam mitt i natten. Då upptäcker han att han ligger vid mattes fötter och snabbt ser han till att lägga sig nära igen. Det får gärna finnas några kuddar där "prinsen" ska ligga, berättar matte, kuddar är nästan ett måste under hans huvud.
Sune har tränat nosework sedan han var liten och var fantastisk duktig. Men tävla däremot är inte inte den här portisens grej. Matte berättar att Sune kunde felmarkera för att snabbt få komma därifrån. Så i stället blev det tävlingar i freestyle/HtM i några år. Men till slut förstod matte att Sune inte vill ha några åskådare när han dansade. "Jag vill göra aktiviteter utan publik", förklarar Sune.
"Andra grejer som är roligt att göra är att gräva och äta jord, rötter och lera. Det är knepigt att matte inte blir så glad när gräsmattan är full med gropar eller när min käft är alldeles full av härlig jord" fnissar Sune.
"Och det finns mer saker som jag gillar som olika typer av djurbajs", berättar Sune och fortsätter sedan "och det är även fantastiskt att rulla sig i skog och mark även om det ibland kan ta timmar att få bort naturen från pälsen. Husse och matte gillar inte heller den starka jaktlusten, knepigt. Allt vilt och katter skulle ju vara jättekul att få jaga!"
"Jag ogillar verkligen att bada. Om det är mycket varmt kan jag gå ner med benen i vattnet. Men då mest för att dricka. Matte säger att det står i min stamtavla att jag är en vattenhund. Men det känns helt orimligt och matte har aldrig sett mig simma. Och en gång var jag på en brygga med husse. Då råkade jag ramla i. Jag simmade fort som attans till stranden. Och efter det bestämde jag mig för aldrig mer bada!" berättar Sune och ryser av minnet.
Vill du också se mer av Sune, så kolla in hans instagramkonto.
 |
 |
